iblandfinnsdetingenpassanderubrik

Nu har äntligen min mobil kommit till rätta, det är stor chans att jag svarar i den med andra ord. Jag tycker om att man kan ta en promenad genom det här stället en lördag utan att behöva möta en människa. Fast det kanske är lite tragiskt?

---

Jag har börjat förstå och smälta att människor förändras, ibland blir det så att någons "nya jag" inte går ihop med mig. Jag tror att folk förstår precis vad jag menar, det är knappast något ovanligt. Det är dock jobbigt när det händer med någon som man nästan måste umgås med, i alla fall bör träffa ibland. Tråkigt är kanske ett bättre ord, eller synd.

Jag känner att jag gör rätt som tar avstånd, det slutar alltid med bråk. Visserligen är jag inte helt oskyldig då det ofta är mitt humör som startar dem, men jag klarar inte av att någon ändrar regler och attityd bara för att en viss person är närvarande, inte heller gillar jag att bli nedvärderad. Det hade också varit trevligt att kunna berätta saker utan att fler plötsligt vet om det, eller få skäll för att man mår dåligt. En av de saker jag är mest rädd för här i livet är att jag ska bli som dig.

---

Kvällen kommer förhoppningsvis att bli riktigt trevlig, men mest av allt vill jag ha påsklov, för jag vill ha kramar!