Lite funderingar

Nu har jag äntligen satt mig tillrätta i min soffa, i mitt vardagsrum fyllt med tomma ölburkar, använda snusar i högar och nya arter av dammvarelser. Men det spelar ingen roll om det är stökigt eller ej, det är ändå det jag kallar "hemma" och lite skit ändrar inte den saken.

Dock känns det lite som att jag börjar växa fast, jag tror bara jag har bott på samma ställe såhär länge en gång tidigare. Jag förstår verkligen inte hur folk kan bo i samma hus och härj i så många år som folk faktiskt verkar göra. Jag har många vänner som aldrig flyttat, blir de inte less? Samma hus, samma gård, samma utsikt, samma väg till skolan eller jobbet varje dag i många år. Nej, jag förstår inte riktigt.

Saker som förvirrar mig ytterligare är folk som aldrig möblerar om, speciellt om man bor på samma ställe mer än ett år. Men det kanske är någon slags trygghet, att allt står på samma ställe varje dag, året runt.

Jag tror att jag utgår från att folk bor i samma lägenhet/hus i tjugo år utan att knappt möblera om eller byta tapeter just därför att det är tryggt för dem, för att det är lättsamt och inte särskilt krångligt. Det är nog dessutom en vanesak, kanske även en mognadsgrej. Vad vet jag? En vacker dag blir jag kanske likadan.

Det skulle dock vara spännande att bara blunda, öppna en kartbok, peka och flytta dit. Men snart blir det Bollnäs, jag tror att jag kommer trivas där. Dessutom är det inte bara hur eller vart man bor avgörande, utan med vem.

Ja, det blev ett ganska långt inlägg. Jag hade kunnat skriva mer, kanske till och med fyllt en bok.